Tankar

Innanför eller utanför?

En gång för många år sedan deltog jag i en övning där man skulle rita sin bild av Gud. Jag ritade en kupad hand. Länge sparade jag bilden och tittade på den ibland. Idag slog det mig att om jag skulle göra om övningen så skulle jag rita en annan bild. Inte så att den kupade handen är fel men kanske behövs det fler bilder. Bilden av den kupade handen kan ibland ge mig känslan av att vara passiv, kanske till och med av att vara instängd.

Jag håller på att läsa en fantastiskt bra bok, Incarnation and Inclusion av Brad Jersak. Författaren beskriver hur Guds kärlek är så mycket mer inkluderande än vad vi någonsin kan tänka utan att för den skull ge avkall på Jesu unika anspråk på att vara vägen, sanningen och livet. En bok som ger uppmuntran. En bok som gör bilden av en kärleksfull Gud tydligare. Läs den gärna! Följande tankar har hämtat sin inspiration därifrån.

Det händer ibland att jag får en teckning av barn i skolan eller i barnkören. Det brukar vara ett piano och så mitt huvud som sticker upp ovanför. Särskilt likt är det sällan men det är liksom inte det viktiga. Någon har bemödat sig om att rita en teckning till mig. Hur glad blir man inte av sådant?

Tänk dig att du likt ett litet barn som ritar ett porträtt av sin förälder, ritar ett porträtt av Gud. Du använder dina finaste färgkritor så bra du kan. Kanske försöker du göra bilden så bibliskt korrekt och teologiskt oantastlig som du bara kan. Så sträcker du fram din teckning till Gud och tänker att han måste ju verkligen se så likt det blivit. Som att se sig själv i spegeln! Han tar emot din teckning med leende varma ögon, sätter din teckning på sin himmelska kylskåp. Sedan ger han dig en stor kram och säger att han älskar dig.

Så kommer någon annan som också gjort en teckning men den ser ju inte alls ut som din! Vad ska Gud säga nu? Förstår inte den här personen att Gud kommer att rynka på ögonbrynen och peka på din perfekta teckning och säga att det är så här ett porträtt ska se ut?

Gud gör inte så. Han tar leende emot även denna teckning och sätter den på kylskåpsdörren. Också denna person får en kram och får höra att hen är älskad. Och där står du som ett frågetecken.

Med detta vill jag inte säga att alla bilder är lika sanna. Med detta vill jag inte säga att det inte finns bilder som är skadliga.

Med detta vill jag säga att Gud ser människors hjärtan och längtan på ett djupare plan än vi någonsin gör. Med detta vill jag säga att vi aldrig har hela bilden klar för oss. Bara Gud har det.

Most importantly: the best picture you have of me is not the one you composed, hanging on my refrigerator. My likeness is what you see in the face of your brother. My image stands before you – an icon of the living God.

Adam och Eva åt av frukten från kunskapens träd på gott och ont, rätt och fel. Hur ofta sitter vi inte under det trädet och smaskar på frukten medan vi roar oss med att bedöma människor och företeelser. Vilka är rätt, vilka är fel? Vilka är inne, vilka är ute? I alla fall jag sitter där ganska ofta.

Hur många stängsel har vi byggt?

Bredvid står livets träd.

Joh 1 :16-18 Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss

Där finns vägen, sanningen och livet. Den som förklarat vem Gud är. Verkligen Är. Den som lär oss att säga Abba Fader. Den som öppnar vägen till den djupaste gemenskapen.

Där alla är välkomna. Även om man inte har hela bilden klar för sig. Även om man inte lärt sig de rätta orden ännu.

Om vi letar fram en ask med kritor bokstavligen eller bildligen. Om vi ritar ett porträtt av Gud och sträcker fram det till honom. Hur ser teckningen ut?

Men framför allt, vad hör du Gud säga till dig?

We know where salvation is; we don´t know where it is not.

image_printskriv ut

Kommentera