Tankar / Tro

Klarsyn

Tranan har i gamla tider setts som en symbol för vaksamhet. Man trodde att den trana som vakade över de andra sovande tranorna höll en sten med sin upplyfta fot. Om tranan somnade tappade den stenen och vaknade. Symboliken om vaksamhet är lätt att förstå när man ser tranorna stå i vattnet på sina långa ben och titta sig omkring. Att sedan stå och sova gör det lätt att fly om det skulle behövas.

Att vara vaksam. Vaken. Beredd. Att se.

Temat för den här helgen är “Andlig klarsyn” Texterna handlar om vilken grund vi bygger våra liv på, med vilket material vi bygger. Det handlar om att bära frukt. Det handlar om att ledas av Guds ande men också om att gå in genom den trånga porten.

Det handlar om hur vi lever våra liv. Var fäster vi vår blick?

Andlig klarsyn. Att kunna urskilja det som har med Guds rike att göra. Att kunna se var Gud är i det som sker. Om Gud är i det som sker. Att se bortom det till synes självklara.

Kanske har vi ett val. Att välja och att välja bort. Välja det som skärper blicken. Välja bort det som gör blicken oklar. Våga se lite längre. Lite högre.

Kanske handlar det också om att våga bli sedd. Våga leva öppet. Synligt. Inför Gud. Inför människor.

En av texterna för helgen är 1 Kor. 3:10-15

Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.

Jag tycker man borde ha tagit med de två verser som följer, de förklarar vilken byggnad det gäller.

Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.

För Israels folk var templet världens mitt. Ett mikrokosmos där himmel och jord möttes, överlappade varandra. Där Gud fanns.

Paulus skriver det revolutionerande att nu är vi det templet. Vi som individer och vi som församling. Kanske förklarar det allvaret i texten. Guds tempel är inte vilken byggnad som helst. Det är där himmel och jord möts. Det är där Gud finns.

Det är där vi finns.

En mötesplats.

Får vi syn på detta kan mycket bli annorlunda.

Hörde en tolkning av vad det kan betyda att vi är skapade till Guds avbilder. Enligt den tolkningen är vi som vinklade speglar som kan spegla åt två håll. Vi ska återspegla Gud här på jorden men vi ska också återspegla jorden inför Gud. Allt det vackra och fina men också allt det svåra, allt det obegripliga får vi spegla inför Gud. Är det inte precis det som händer i ett tempel, en kyrka, en gudstjänst?

Är det inte det som händer i vår bön?

Guds rike blir synligt för oss så att vi kan spegla det vidare. Världen blir synlig för oss så att vi kan spegla den inför Gud.

En sådan klarsynthet önskar jag mig.

En blick som kan se himmel och jord samtidigt.

En blick som ser.

En klar syn.

Sv ps. 217 v 2:

Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.

image_printskriv ut

One Comment

Kommentera