Ett hem

Ett av Sveriges mest berömda hem. Ja, det är väl till och med världsberömt. “War välkommen kära du, till Carl Larsson och hans fru” står det ovanför dörren (vilket jag tyvärr glömde att ta kort på).

Vet inte riktigt varför, men det var en alldeles särskild upplevelse att besöka huset och platsen. Förmiddagen hade varit gråmulen med regnstänk i luften. Innehållit besök i Falu koppargruvas mörka vindlande gångar. Kanske var det kontrasten mot detta som gjorde upplevelsen så stark. För att beskriva besöket skulle jag använda ord som ljus, skönhet, glädje, fantasi, kreativitet, trivsel, humor. Jag funderade inte på hur gammalt huset var eller när och hur det var byggt. Jag tänkte mer på de olika rummen och deras skiftande karaktär. Matsalen, sovrummen, biblioteket och inte minst rummet med blomsterfönstret som finns på så många tavlor Carl Larsson målat. Ett väldigt speciellt hem.

Bibeln börjar med berättelsen om skapandet av ett hem. Gud skapar sitt kosmiska tempel där Han ska bo. Där människan ska bo.

Andra folk på Gamla testamentets tid trodde att gudarna skapat människorna för att tillfredsställa gudarnas behov. Människorna skulle förse dem med mat, kläder och husrum. Jahve, Israels gud har inga behov. Han är fullkomlig i sig själv. Ändå skapar han. För skapandets egen skull. Skaparglädje. Skaparkärlek.

På sjunde dagen står det att Gud vilade. Inte för att Han behövde vila som vi tänker oss vila. Det betyder snarare att Han tog sitt tempel i besittning. Han besteg sin tron. Han flyttade in.

Eden, trädgården vars namn betyder ljuvlighet blev den första heliga platsen för mötet mellan Gud och människan.

3 Mos. 26:11-12  Och jag ska resa upp min boning mitt ibland er, och jag ska inte avvisa er. Jag ska vandra bland er och vara er Gud, och ni ska vara mitt folk. 

Ett genomgående tema i Bibeln är att Gud vill bo hos sitt folk. Vi tänker kanske att Gud är däruppe någonstans i någon slags oförklarlig tillvaro som vi kallar himlen. Att vi måste sträcka oss upp mot Honom.

Gud kommer ner. Gud slår upp sitt tält ibland oss.

Eden. Tabernaklet. Templet. Heliga mötesplatser mellan himmel och jord.

Så kommer Jesus.

Joh. 1:14 Och Ordet blev människa och bodde bland oss.

Vad predikade han om?

Guds rike som kommer. Guds rike som kommit. Brutit in i vår värld. Inte bara något som kommer sedan.

Bibeln slutar med ett återupprättat hem. En ny himmel och en ny jord. Inte någonstans uppe i det blå. Uppenbarelseboken beskriver det nya Jerusalem som kommer ner från himlen. Då hörs en röst:

Upp. 21:3-5 “Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt”.

Jag gick en promenad idag i naturen. Såg rådjur, svanar och tranor. Sådan skönhet! Tänkte att allt det vackra går att se som tecken på att Guds rike redan finns här. Tanken gjorde upplevelsen ännu större. Gav en längtan att få se mer av Guds rikes skönhet. En längtan att vårda skapelsen.

Funderade på om Jesus sa något om att vårda naturen och upptäckte dessa ord:

Mark. 16:15 Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.

Förkunna det glada budskapet för hela skapelsen. Kan inte det betyda att vi ska ta hand om naturen?

Rom. 8:19 Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras.

Skapelsen väntar på att Guds söner ska träda fram. Kan det betyda att själva skapelsen väntar på att Gudsrikets barn ska ta sitt ansvar? Kanske var det ingen slump att Maria från Magdala trodde att det var trädgårdsmästaren hon såg när hon mötte den uppståndne Jesus.

Det finns så mycket sorg och lidande i världen. Så mycket som bara förstörs. Ännu är inte riket här till fullo.

Men Guds rike kommer. Allting ska bli nytt.

Carl Larsson gjorde en bilderbok om sitt och Karins hem. Den hette helt enkelt “Ett hem”.

Bibeln är berättelsen om ett hem. Ditt och mitt hem.

Ett klassiskt uttryck om Guds rike är “redan nu, ännu inte”. Kanske har vi tänkt för mycket på “ännu inte”. Kanske borde vi tänka mer på “redan nu”. Vad gör den tanken med vår tro? Vad gör den tanken med våra handlingar?

Vad gör den tanken med jorden, vårt hem?