Tankar / Tro

Du

” Vem är du egentligen?”

Ibland undrar jag när jag inte förstår mig på andra människor.

” Vem är du egentligen?”

Ibland undrar jag när jag inte förstår mig på mig själv.

” Vem är du egentligen?”

Ja, vem är du Gud? Mitt i allt det obegripliga i livet, vem är du? Vad gör du? Vad vill du?

I en del andlig litteratur finns det frågor efter varje kapitel att fundera på eller diskutera. Ibland finns det övningar. Allt för att fördjupa förståelsen av det nyss lästa. Brukar oftast bara läsa igenom frågorna, sedan skynda vidare till nästa kapitel. Vet att det är bättre att läsa långsamt med eftertanke. Ändå har jag ofta bråttom. Vill veta hela innehållet. Helst på en gång.

Dock finns det en övning jag läste för många år sedan som uppväger alla jag hoppat över. Kanske låter det lite märkligt men övningen bestod i att skriva en minnestext över sig själv om hur man vill bli ihågkommen den dag man inte finns här på jorden längre. Minns så väl första gången jag gjorde övningen. Insåg att jag haft totalt fel om vem jag ville vara. Istället för att lyssna inåt hade jag jämfört mig med andra och tänkt att så borde jag också vara.

Om man fundera en stund på vad man vill lämna efter sig faller så mycket bort. Så mycket av det ytliga och världsliga. Så mycket man bara fått för sig är viktigt.

Jag tror det är ett sätt att finna sin innersta längtan. Jag tror att det är ett sätt att finna något av Gud. Jag tror det är ett sätt att finna sig själv.

Kanske fler än jag känner sig osynliga ibland. Som om ingen skulle märka om jag reste mig och gick ut ur rummet.

Man vill vara du för någon annan som ser. Som inte ser rakt igenom. Som inte ser bort. Någon som ser längst in. Någon som finns kvar.

1 Mos. 16:13  ”Du är den Gud som ser mig”

I hjärtats djupaste längtan, kan man ana svar på de svåra frågorna där?

Om den längtan är från Gud borde den säga något om vem Han är. Då borde den säga något om vad Han vill. Då borde den säga något om vem jag är.

Kanske gör den längtan att man blir lite mer synlig. Inte bara en lite suddig figur.

Säger den något om livets obegripligheter? Jag vet inte. Kanske gör den bara att andra saker blir viktigare. Kanske får man kraft att lämna det man inte förstår. Som Jesus sa till Petrus när han ville veta hur det skulle gå för Johannes:

Joh. 21:22 ” Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig.”

Det viktigaste: Följ du mig! Inte att ha koll på allt och alla. Inte att förstå allt och alla.

Följ du mig.

Du.

Följ din längtan.

Din.

image_printskriv ut

Kommentera