Tankar / Tro

Frihetens väg

 

Denna helgs tema enligt kyrkoåret är Friheten i Kristus. Det slår mig när jag läser igenom texterna att det handlar om ord och om att tala. I den gammaltestamentliga texten säger Mose att han inte har orden i sin makt och att orden kommer trögt och tveksamt. Det hjälper inte att Gud lovar att vara med Mose utan Mose bror Aron får bli hans språkrör i stället. I den nytestamentliga texten botar Jesus en man så att han kan höra och tala ordentligt.

Har ord med frihet att göra? Har möjligheten att tala med frihet att göra? Kanske finns det en anledning till att Jesus beskrivs som Ordet

Joh. 1::1-5 I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Jag hörde ett inslag på radion om poeter runt om i världen som fängslas på grund av att deras poesi anses hota makten. En poet i Egypten har dömts till tre års fängelse för att han poesi sägs häckla militären. Man kan förskräckas över att makthavare kan vara så rädda för ord. Man kan förundras över att ord har sådan kraft. Man kan utmanas av hur ord kan påverka.

En tanke som är svår att tänka, kanske för att man inte vill tänka den, är hur det skulle bli om tanken och ordet inte längre var fria i vårt land. Om det skulle bli olagligt att bekänna sig till kristendomen eller någon annan religion, hur skulle det vara att leva då? Skulle jag våga stå upp för min tro?

Kanske är det nyttigt, rent av nödvändigt att tänka den tanken ibland. Dels för att inse vikten av att slå vakt om den frihet vi har men också för att tänka igenom vad jag själv tänker och tror och vad jag är beredd att betala för min övertygelse.

Jag kan sitta här och skriva vad jag vill utan att riskera något alls. Ja, kanske tycker några att jag skriver konstiga saker men det kan jag stå ut med. Men om jag riskerade att åtalas för mina ord och åsikter, skulle jag skriva ändå? 

Jag beundrar de som vet om riskerna men ändå kämpar för det goda. De som till och med riskerar sina liv, var får de kraften ifrån?

Jag tänker att de måste bäras av ett hopp. Ett hopp om att en förändring är möjlig, ett hopp om en bättre framtid, ett hopp om att det jag gör spelar roll.

Vad hoppas du på?

En viktig del i den kristna tron är hoppet. Hoppet och vetskapen om att det kommer en annan dag. Det godas seger över det onda. Ett hopp och en vetskap om att Gud alltid går med både genom lätta och svåra tider.

Ett hopp som människor levt och dött på i tvåtusen år. Ett hopp som bär.

Ett hopp som vågat höja rösten mot orättfärdigheten och orättvisorna.

Det finns så mycket som binder oss. Inte minst vad andra ska tycka och tänka. Allt det yttre, prestigen, bekvämligheten. Men tänk att få vara verkligen fri. Fri att stå upp för det goda och sanna även om det skulle kosta allt. 

Än är det långt kvar men även ett litet steg i taget leder framåt. Hoppet bär.

Framåt mot en inre frihet som står kvar om så den yttre friheten skulle berövas oss.

Joh. 8:36 Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.

Verkligen fria.

Kommentera