Tankar / Tro

Tro

Man kan tro på många saker. Gud, livet, kärleken, framtiden, sig själv, sin förmåga.

Man kan tvivla på många saker. Gud, livet, kärleken, framtiden, sig själv, sin förmåga.

Att tvivla, är det att tveka?

Kan jag, vill jag, behöver jag, vågar jag, får jag tro?

Läser att i grekisk filosofi handlar tro om övertygelse och säkerhet. Då finns det många saker det blir svårt att tro på. Kan jag ens tro på mig själv då, om allt handlar om att vara övertygad?

Om allt handlar om att vara säker finns det då något alls jag verkligen kan tro på?

Läser sedan att ett av de hebreiska orden som används för tro kan betyda “att bli buren på armen som ett spädbarn”. 

Vilken skillnad gör det inte att tänka att jag är buren på Guds arm jämfört med att tänka att jag måste prestera en tro på Honom.

Ett barn vet inte allt, litar på sin pappa. En pappa som lär sitt barn om livet, om världen. Lite mer dag för dag, steg för steg.

En pappa som tror på sitt barn. Barnet litar på sin pappa mer och mer, dag för dag, steg för steg.

Känner tillit.

Tillit som bygger på erfarenhet.

Erfarenhet av trofasthet.

Klag 3:23 Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.

Kanske räcker det att veta att Gud är en far som bär oss på armen som ett spädbarn.

Kanske ger det nytt ljus över Jesu ord om att Guds rike tillhör de som är som barn.

De som låter sig bäras på Guds arm.

Inte de som tror sig ha alla svar.

Barnen.

 

[maxcollection id=”1″]

 

 

 

Lämna en kommentar om du vill!