Hot eller möjlighet?

Jag hade en gång en duktig nybörjarelev på flöjt. Efter två lektioner ringde hennes mamma och sa att dottern inte ville fortsätta eftersom hon inte kunde spela. Jag har tänkt på denna elev ibland och funderat på hur man kan komma fram till att man ska kunna något innan man har lärt sig. Kanske var hon ett extremt fall men ofta ser man att en del elever, och vuxna också för den delen, ger upp innan de ens har försökt medan andra med glatt mod tar sig an svåra uppgifter. Det tycks inte ha med begåvning eller kunskaper att göra, utan det är något annat, men vad? Är det en fråga om inställning? Har en del helt enkelt större uthållighet än andra?

Har just läst en väldigt intressant bok som handlar om just detta: “Self Theories Their Role in Motivation, Personality and Development” av Carol S. Dweck. Hon har forskat i 30 års tid på hur barn och ungdomar tar sig an olika uppgifter och möter svårigheter och misslyckanden. Hon har funnit att det finns två sätt att betrakta intelligens och begåvning som är avgörande för hur man klarar av svåra uppgifter och framför allt att klarar av misslyckanden.

Det första sättet att se på intelligens är att det är något konstant som man har en viss given mängd av. Man kan inte bli så mycket smartare än man är. Det andra synsättet är att intelligens är något dynamiskt som kan utvecklas. Man kan alltid lära sig mer och bli smartare. Vilket inställning man har och som man oftast är omedveten om har avgörande betydelse för hur man lyckas i skolan, hur man ser på andra människor och sig själv i sociala sammanhang.

Har man en statisk syn så blir uppgifter ett tillfälle då man visar upp sin kunskap och får bekräftelse, man har ett prestationsmål. Eftersom man tror att man har en viss mängd intelligens blir det viktigt att prestera eftersom resultatet visar hur smart man är. Med en dynamisk syn blir uppgifter ett tillfälle att lära sig nya saker, att få möjlighet att utvecklas och bli smartare, man har ett lärandemål.

Att misslyckas kan för dem med en statisk syn upplevas katastrofalt. Även de med hög begåvning anklagar sig själva för att vara dumma och dåliga, de tar misslyckandet personligt och i Dwecks forskning visar dessa elever efter misslyckanden klart försämrade resultat på sådana uppgifter de tidigare klarat av. De med det dynamiska synsättet säger istället t.ex. att misslyckandet berodde på att de inte försökte tillräckligt mycket och ser inte att misslyckanden skulle säga något om deras egen begåvning.

Handlar livet om att visa upp sin kunskap och talang så vill man undvika svåra utmaningar eftersom man riskerar att misslyckas. Därmed missar man också möjligheter att utvecklas och lära sig nya saker.

Då kanske man tänker att det hjälper att ösa beröm över dessa som är rädda för att misslyckas. Får man höra att man är duktig ska det väl bli bättre? Ja, det beror på vad man berömmer. Berömmer man prestationen så har det god effekt så länge man lyckas men misslyckas man har man ändå inga redskap att klara av situationen för man tror ju fortfarande att man bara är bra när man lyckas, det är ju då man fått beröm. I stället ska man uppmuntra processen, att man försökt och jobbat.

De med en statisk syn tror ofta att om man är smart måste saker vara enkla och krävs det ansträngning är det ett tecken på att man är dålig. Alltså undviker man uppgifter som kräver uthållighet och ansträngning.

Man kan ha olika synsätt på olika områden i livet. Det är inte så att har man ett statisk synsätt på ett område så gäller det på alla livets områden.

Hur är det med musik och musikalitet? Hur ofta får man inte höra människor säga att de är omusikaliska för att i nästa mening säga att de tycker jättemycket om att lyssna på musik. Att lyssna på musik och bli berörd av den är väl ett tecken på musikalitet? Hindrar det människor från en rikare musikalisk upplevelse att de går omkring och tänker att de är omusikaliska? “Jag skulle vilja lära mig gitarr men jag är ju så omusikalisk”.  Musikalitet blir någon slags magisk egenskap som vissa har och vissa inte.

Och hur ser vi själva på möjligheten att förändras och utvecklas? Kan jag lära mig nya saker och växa som människa?

Att ha en statisk syn ger en trygg och förutsägbar tillvaro. Jag vet hur jag är och tror mig kunna bedöma hur andra är. Kanske blir då förändring ett hot eftersom jag då inte längre vet riktigt vem jag själv är och tillvaron blir svårare att kontrollera.

Men tänk om förändring är en möjlighet till ett ännu rikare liv med nya chanser varje dag. Chanser att lära mig nya saker och kanske bli lite klokare?

Hörde en välkänd sång idag. Texter kan man tolka på många olika sätt men just idag blev dessa ord en text om förändring för mig.

You raise me up, so I can stand on mountains
You raise me up, to walk on stormy seas
I am strong, when I am on your shoulders
You raise me up, to more than I can be.

 

Nya insikter som ger nya utsikter.

Nya utsikter som ger nya insikter.

 

 

 

 

Titta gärna på denna 10 minuter långa film med Carol Dweck!