Utgångspunkter

Har sysslat med melodier på musiklektionerna på sistone. Toner som går upp och ner. Försöker lära barnen var tonen C ligger på pianot (“till vänster om de två svarta tangenterna”). Förklarar att om man ska spela  t.ex. Blinka lilla stjärna så låter det rätt om man börjar där (fast man kan ju faktiskt börja på G också, men det säger jag inte). Börjar man på F, tillpiano-hand-c vänster om de tre svarta tangenterna låter det konstigt. Börjar man på B låter det väldigt konstigt. Man hör fortfarande att ska vara Blinka lilla men det låter ändå helt fel. Var man börjar har betydelse för hur det blir. Utgångspunkten är viktig för resultatet. Är det så i livet också?

Ett citat från den amerikanske professorn i musikpedagogik, Randall Allsup, tycker jag är värt att reflektera över:

”Given our extensive training as music teachers, it is all too tempting to teach what we are good at, whether or not what we are good at reflects the needs and wishes of our students.”

Det är lätt att göra som man alltid gjort, det man är bra på, eller i alla fall som man lärde sig en gång för länge sedan när man gick sin utbildning. Det fungerade bra då. Frågan man kan ställa sig är om det passar för den elev eller den person man möter idag? Vilka önskningar och behov har den? Är det som varit bra för mig automatiskt bra för andra? Utgångspunkten är viktig för resultatet.

Man kan ha många olika utgångspunkter på livets alla områden. Olika melodier börjar på olika toner. Kanske kan det vara något att fundera på inför en ny arbetsvecka. Vilken utgångspunkt har jag? Vilken melodi vill jag spela?

Utgångspunkten är viktig för resultatet.